Sommaren som aldrig kom...

Jag får acceptera att sommaren inte kommer. På nåt sätt går jag fortfarande i väntans tider (bildligt talat) och tror att värmen och solen ska infinna sig, men jag får försonas med tanken på att hösten verkligen är här.

Sen Malte kom till världen har tiden gått så rysligt fort. Fattar inte att han snart är 6 veckor gammal och att vi idag gått in i november.

Min frostbitna balkongblomma får symbolisera höstens intågande, ståendes på en balkong där jag ännu inte gjort vinter...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0